Aktuellt inom vården
 ‌ ‌ ‌ ‌ ‌ ‌ ‌ ‌ ‌ ‌ ‌ ‌ ‌ 
Hur överför vi och använder kunskap i praktiken
 
Patientsäkerhetsarbetet fortsätter i våra landsting, regioner och kommuner. Vi har i dag en bred och gedigen kunskap om vad som skapar säker vård men det gäller också att implementera kunskaperna i vården.
Implementering kräver sin egen logik och det gäller att skapa förutsättningar för att människor ska ta till sig budskapet och omsätta det i handling. Man behöver bara gå till sig själv för att inse att människan inte alltid är rationell, att beslut inte fattas linjärt och att det kan vara svårt att ändra gamla vanor.
Vid vårt senaste kontaktpersonsmöte fick vi hjälp av Jesper Olsson från Myndigheten för vårdanalys och Ann Catrine Eldh från högskolan i Dalarna att reda ut begreppen. Läs mer om det nedan.
Slutligen vill jag önska er alla en skön sommar och en välförtjänt semester. Vi ses till hösten med nya krafter för att tillsammans skapa en ännu säkrare vård.

Eva Estling, samordnare
eva.estling@skl.se
 
Vi har den patientsäkerhet vi förtjänar
 
Framtidens vård kommer att domineras av patienter med kroniska sjukdomar till följd av åldrandet. Redan idag står den patientgruppen för hälften av de totala kostnaderna. En vård med ökad specialisering möter patienter med komplexa behov. Vi vet av erfarenhet att patientsäkerhetsrisker uppstår när flera vårdgivare är inblandade och information ska överföras mellan olika instanser.

Jesper Olsson, utvecklingsansvarig vid Vårdanalys, målar upp en bild av den svenska sjukvården som manar till eftertanke. Internationella studier visar bl. a. att Sverige är sämre än flera andra länder när det gäller att koordinera vården, samordna information, ge kroniker en behandlingsplan och informera patienten vid utskrivning från sjukhus. Här finns fortfarande mycket att göra.

Vad finns det då för utvecklingspotential? 
Myndigheten för vårdanalys har frågat verksamhetschefer och klinikchefer hur de ser på sina möjligheter att driva utveckling. Svaren visar att över 60 procent anser att de har ett tydligt mandat att kunna driva sådant arbete. De främsta drivkrafterna är medarbetarnas goda idéer och att det dagliga arbetet inte fungerar optimalt. Men när man sedan frågar hur de använder sin tid uppstår en diskrepans mellan vad man anser sig bör göra och de facto gör.

Det kan också konstateras att intentionerna i patientlagen ägnas låg uppmärksamhet i det dagliga arbetet. Jesper menar att det beror på systemet. Det är inte den enskilda läkaren som gör fel men systemet uppmuntrar inte på allvar ett ändrat beteende. Vårdens resultat skapas där patienter och professioner möts i vardagen. Vi kan bara få andra resultat genom att förändra vardagen, avslutar Jesper.
 
 
Missa inte Nationella Patientsäkerhetskonferensen 21-22 september 2016!
 
Anmäl dig här http://patientsakerhetskonferensen.se/

Den nationella Patientsäkerhetskonferensen är en samlingsplats för dig som leder, ansvarar för och arbetar med patientsäkerhetsfrågor inom hälso- och sjukvård, vård och omsorg, myndigheter, akademi och näringsliv. Konferensens fokus är förebygg vårdskador - tillsammans för en säkrare vård.
 
Konferensen är med sin blandning av strategiska seminarier och praktiska idéer Sveriges största och mest uppskattade konferens inom området. 55% av deltagarna på Patientsäkerhetskonferensen 2014 gav oss allra högsta betyg, var mycket nöjda och tyckte att förväntningarna infriades i högsta grad.
 
Vi har bjudit in föreläsare från några av världens bästa vårdorganisationer. Missa inte Molly Clopp från Kaiser Permanente om hur man skapar en patientsäkerhetskultur som genomsyrar allt arbete, Craig Irvine från Columbia University om narrativ och kulturell kompetens samt David Alston och Elaine Meade från NHS Scotland om hur man på riktigt integrerar vård och omsorg mellan kommun och landsting.
 
Fördjupa dina kunskaper, få inspiration och knyt nya kontakter inom svensk hälso- och sjukvård.
 
 
Att överföra och använda kunskap i praktik
 

”Om jag bara är ännu lite mer entusiastisk och pedagogisk så kan jag nog få människor att ändra sitt beteende och göra rätt”. Länge trodde Ann Catrine Eldh att det var lösningen men nu vet hon att det inte är så. Implementeringsforskning visar att det handlar om andra saker.

Ann Catrine Eldh
, lektor vid Högskolan Dalarna och docent vid Uppsala universitet, berättar hur implementeringsforskningen har vuxit fram.

­‑ Vi vet alla att det görs väldigt mycket bra saker i vården i form av projekt, program och utbildningar. Men varför är det då så svårt att få den nya kunskapen att bli vardag? Därför att vi inte är rationella varelser och att vårt beteende styrs av många faktorer. Det handlar om att skapa förutsättningar i flera led för att gynna ett ändrat beteende i en arbetsgrupp eller på en arbetsplats.

Det kan i sammanhanget vara intressant att ge några historiska fakta.  Det tog åtskilliga år innan Semmelweis upptäckt, att man bör tvätta händerna innan man undersöker en gravid kvinna, blev praxis i sjukvården. Eller det tog 150 år innan upptäckten att citroner kunde skydda sjömän från skörbjugg ledde till att citroner sattes upp på utrustningslistan.

Ann Catrine anger tre grundpelare i framgångsrik implementering. Det handlar om kontext, till exempel vilken kultur, vilket ledarskap som utmärker arbetsplatsen, facilitering, det vill säga roller och förmågor hos den eller de som ska underlätta kunskapsöverföring. Och slutligen evidens, den bästa tillgängliga kunskapen utifrån forskning, klinisk erfarenhet, patienterfarenhet och lokala data.
Det innebär i praktiken att det är viktigt vem som är budbärare av den nya kunskapen. Bland läkare har det visat sig att personer med stort formellt mandat har större genomslag – medan bland sjuksköterskor har förtroendet i gruppen betydelse.

Föreläsningar i all ära – de kan vara bra för att förmedla kunskapen. Men det måste till mer av interaktivitet för att den ska tillämpas. Piska och morot i form av ekonomiska incitament kan också underlätta ett nytt beteende. Chefens förhållningssätt är också betydelsefullt. Hen kan inte himla med ögonen och säga ”nu har det kommit ett nytt direktiv uppifrån.” Då är det ingen som tar budskapet på allvar.

Ann Catrine slutar med ett påpekande. När ny kunskap införs betyder det att den gamla kanske inte längre är rätt. Det kan vara svårt för människor som i åratal har tillämpat en metod som nu visar sig verkningslös eller kanske rent ut skadlig.  Det gäller att gå varsamt fram så att inte människors yrkesheder tar skada. Alla vill ju göra ett bra jobb.
 
Resultat från vårens punktprevalensmätningar
 
 
PPM-trycksår
Trycksår identifierades på 2089 patienter. Det innebär att 13,4 procent av alla patienter i mätningen visade sig ha en eller flera trycksår. Läs mer
 
PPM-VRI
Utav 16 059 patienter som observerats inom slutenvården, identifierades 1 459 patienter med en vårdrelaterad infektion dvs. 9,1 procent. Läs mer
 
PPM-BHK
Landstingens och kommunernas resultat från mätningen av basala hygienrutiner och klädregler 2016 visar att totala följsamheten ligger på 75,6 procent respektive 51,3 procent Läs mer
 
Öppna jämförelser  Säker Vård
 

Öppna jämförelser kring säker vård är temat på den rapport Socialstyrelsen nu arbetar med och som kommer att släppas i december. Myndighetens rapporter blir allt mer temainriktade såsom till exempel Övergripande hälso- och sjukvård samt Jämlik vård.

­- Vi har kartlagt och bedömt över 300 olika indikatorer som vi sedan ska göra ett urval av. Vi använder öppna datakällor som till exempel nationella kvalitetsregister och Socialstyrelsens hälsodataregister. Vår förhoppning är att det kommer att ge landstingen en bra grund för att diskutera och jämföra hur säker vården är, säger Marianne Aggestam, projektledare på Socialstyrelsen.

Rapporten kommer att innehålla fyra huvudområden. Det första återspeglar förekomst av vårdskador, resultatindikatorer av faktiska vårdskador som ägt rum. Här är markörbaserad journalgranskning en viktig datakälla. Det andra området berör vårdens processer, i vilken utsträckning vården vidtar åtgärder som förebygger vårdskador. Det kan handla om följsamhet till nationella riktlinjer och i vilken omfattning vårdpersonal arbetar evidensbaserat.
Det tredje berör strukturella förhållanden såsom patientsäkerhetskultur, överbeläggningar och hygienföreskrifter som påverkar hur säker vården är. Det fjärde och sista området är mer övergripande till sin karaktär med sammansatta indikatorer som ska återspegla exempelvis undvikbar slutenvård och återinskrivningar.

– Vi hoppas naturligtvis att det breda angreppssättet och möjlighet till jämförelser med andra landsting ska vara till nytta för sjukvårdshuvudmännen i deras förbättringsarbete. Vi återkommer i frågan om vilken periodicitet vi ska ha för framtida rapportering. Det får erfarenheterna av den första rapporten visa slutar Marianne.