Skolan behöver mer samarbete Om drygt två veckor kommer Skolkommissionen med sina förslag. I debatten inför detta framställs ibland ökad statlig styrning som en enkel lösning. Det här uppmärksammade SKL i en debattartikel i förra veckan. Historien kan inte lära oss allt om framtiden. Men nog är det intressant att mycket av det som 1992 var argument för att kommunalisera skolan, nu används som argument för att åter göra den statlig. Det var elevers olika resultatnivå, statens problem med finansieringen av skolan och att lärarna upplevde sig styrda i sin undervisning som var argument för kommunaliseringen av skolan. Poängen med den kommunala skolan är att alla skolor och elever inte är lika. Och det är kommunerna som har bäst kunskap om sina skolors och sina elevers olikheter. Med den kunskapen kan kommunerna följa upp elevernas resultat och fördela resurser efter lokala behov. Så att alla elever får den undervisning och det stöd de behöver. Lärare och rektorer behöver den närheten till dem som prioriterar verksamheten. Kommunerna har också en unik förutsättning att samverka med samhället runt skolan. Staten har inte den närhet till skolan som kommunerna har, och kommer aldrig att få. I debatten om skolan är det ibland som att kommunerna inte finns. Då framstår det lätt som att det endast är staten som höjer löner, står för skolutveckling och bäst fördelar resurser till olika skolor. Trots att det är kommunerna som stått för merparten av lärarnas löneökningar de senaste åren. Trots att det är kommunerna och inte staten som står för den löpande skolutvecklingen. Trots att det är kommunerna som tar emot det största antalet nyanlända elever Sverige någonsin haft. Svensk skola står inför historiskt stora utmaningar. Vi behöver bland annat ta oss an segregationen, digitaliseringen och behovet av skolans utveckling och utbyggnad. Det handlar om att ge varje elev en riktigt bra skolgång. För att lyckas behöver vi ett gott samarbete mellan huvudmännen och staten. SKL vill ha bättre – men inte mer – statlig styrning. Det innebär ett samarbete som bygger på täta kontakter, väl förankrade reformer och tydliga roller där ansvar och befogenheter följs åt. Jag är övertygad om att det är möjligt. Jag är också övertygad om att det är nödvändigt. Lena Dahl, vdTidigare krönikor
|