Plocka russinen ur Skolkommissionens kakaNyligen kom Skolkommissionen med sina slutförslag. Tyvärr kom mycket av debatten att handla om bara ett av förslagen: att lottning ska ersätta kötid som möjlig urvalsgrund till friskolor. Det var olyckligt, eftersom Skolkommissionen kom med flera förslag i rätt riktning, väl värda att diskuteras. Och ett antal mindre bra som behöver bemötas. Jag hoppas därför att många kommuner nu analyserar förslagen och lämnar synpunkter i remissrundan som ska vara klar redan i början av september. Även SKL kommer förstås att grundligt studera förslagen och ge våra åsikter. Jag vet att många kommuner ser positivt på kommissionens tankar om färre riktade statsbidrag, mer stöd till lokal skolutveckling, ökat samarbete mellan stat och huvudmän och ambitionen att samla och sprida forskning och erfarenheter. Däremot går tyvärr Skolkommissionen i samma fälla som många statliga utredningar. Man vill så gärna göra något större, stöpa om organisationen och föreslår därför mer av statlig styrning. Men mer av statlig detaljstyrning ger varken mer pengar, bättre likvärdighet eller ökade möjligheter för varje elev att nå sina mål. Tvärtom vet vi vet ju att det är när vi har nära kunskap om varje elevs behov och kan sätta in rätt resurser till rätt elev, som vi når resultat. Lika möjligheter skapas inte med lika åtgärder. Lika kräver olika. SKL är positiv till mer samarbete, mer generella stöd samt bättre och tydligare styrning. Men vi ser inte hur skolans utmaningar med elevresultat, arbetsmiljö, digitalisering och åtgärder mot segregation gynnas av mer detaljstyrning. Dessutom innebär delar av kommissionens förslag otydligare ansvarsroller. Som sagt, flera av kommissionens förslag är bra. Annat behöver hejdas. Vi behöver inte mer utan bättre statlig styrning. Ansvar och befogenheter behöver följas åt. Det är hög tid att ta vara på fördelarna med den kommunala skolan. Lena DahlTidigare krönikor
|