Göteborgs Rådhus vid Gustaf Adolfs Torg består av två delar, en äldre del med anor från1600-talet och en tillbyggnad från 1936, ritad av arkitekten och professorn i arkitektur vid KTH Gunnar Asplund. Tillbyggnaden är ett av Asplunds främsta verk och är uppskattad över hela världen. I detta nyhetsbrev får du gå på rundvandring i huset där varje liten del har ett syfte.Klicka på bilderna för att se dem i större format med alla detaljer.Mycket nöje!
 ‌ ‌ ‌ ‌ ‌ ‌ ‌ ‌ ‌ ‌ ‌ ‌ ‌ 
NYHETSBREV 20



En av världens vackraste tillbyggnader

Göteborgs Rådhus vid Gustaf Adolfs Torg består av två delar. Den äldre delen har anor från 1600-talet medan tillbyggnaden tillkom 1936, ritad av Gunnar Asplund, arkitekt och professor i arkitektur vid KTH. Tillbyggnaden är ett av Asplunds främsta verk och är uppskattad över hela världen.
 
I det här nyhetsbrevet får du gå på en rundvandring i huset där varje liten del har ett syfte.

Klicka på bilderna för att se dem i större format med alla detaljer.

Mycket nöje!
 


Struntade i förutsättningarna och vann
 
År 1885 fann Göteborgs stad att det befintliga rådhuset blivit för trångt och dessutom började förfalla. Man diskuterade en rivning för att ge plats åt en ny byggnad. Efter 27 års utredningar enades man om en om- och tillbyggnad av huset som utlystes i form av en arkitekttävling.

Gunnar Asplund vann första pris för ett förslag som inte tog någon som helst hänsyn till det befintliga rådhusets fasader. Tvärtom skrev Asplund själv: ”den nuvarande från 1800-talet stammande fasadbildningen, som ju icke är särdeles skön har författaren icke ansett sig behöva ta någon hänsyn till...”.

Ingången sker via en trappa genom det gamla rådhusets tre portaler, som genom en övertäckt förgård leder in på den stenlagda gården. Den omges på tre håll av arkader och mot norr finns en glasad vägg i två våningar, genom vilken man kan man se in i den Asplundska tillbyggnadens stora hall.


Ser ut som en sydländsk badortshall

En kritiker har sagt att ”interiören är ett konstverk, men att den icke har karaktären av en domstolsbyggnad utan av en sydländsk badortshall. Där människor gå väntande på dom, tyngda av bekymmer, borde karaktären vara allvarligare, tyngre, mera sluten”.
 
Men Asplunds avsikt var medvetet den motsatta. ”Just därför, att människor gå fyllda av oro och ängslan, har ett vänligt, soligt ljus släppts in.”
 
Golvet i stora salen har samma slags marmor som gårdens stenbeläggning vilket suddar ut gränsen mellan inne och ute. Väggarna är mjukt svängda och klädda i träpanel där det offentliga med mått och ordning förenar sig i en viss vardaglig ton.

 


En trappa med tanke

En flack trappa leder upp till andra våningen. Asplunds idé var att trappan ska mana till eftertanke, eftersom den tvingar besökaren att långsamt skrida uppför.

 


Originalarmaturerna finns i nytillverkning

Delar av belysningen i stora hallen kommer från de ”klöverlampor” som likt rättvisans gudinna Justitias vågskålsarmar, hänger på varsin sida om järnbalkspelarna. Dessa originallampor, tillsammans med husets övriga belysning, finns idag i nytillverkning av Blond Belysning.

 


Asplundsalen är fortfarande helt i original

En trappa upp ligger sessionssalarna som alla har likadan utformning vad gäller möblering och inredning. Genom variationerna i dagsljusinsläppet och de olika träslagen i möbler och väggpaneler får alla rum ändå olika karaktär.

Asplundsalen nedan är det enda rum i huset som fortfarande är i original, helt utan modern belysning eller ny teknik.

 


Mästare på helhet och detaljer
 
Asplund ritade även all inredning, samtliga möbler, armaturer och textilier, både i tillbyggnaden och i den ombyggda äldre delen av rådhuset. Ett arbetssätt som blev hans signum och som är förunnat få av dagens arkitekter. Allt han gjorde var genomarbetat – från byggnadens relation till omgivningen ner till dörrhandtagen.
 
Om du tittar noga, eller klickar på bilden så att den blir större, ser du att stolarna på podiet skiljer sig något i höjd. Varje stol sluttar från mitten vilket ger den centralt placerade domaren extra pondus i salen.

 


Erik Gunnar Asplund (1885-1940)

Under sitt korta liv lyckades Gunnar Asplund, likt ingen annan, sätta Sverige på arkitekturkartan. Hans stil var nordisk klassicism, ibland även kallad tjugotalsklassicism. Internationellt beskrivs Gunnar Asplund ofta som en humanist som aldrig gjorde arkitektur till något självändamål. Men klart är att han arbetade utifrån ett starkt intresse för hur människor skulle använda och förnimma hans arkitektur.


Till några av hans mest betydande verk, förutom tillbyggnaden av Göteborgs Rådhus, hör Stockholms Stadsbibliotek, biografen Skandia samt utställningspaviljongerna på Stockholmsutställningen 1930.
 
Tillsammans med kollegan Sigurd Lewerentz arbetade han, från 1915 och fram till sin död 1940, med Skogskyrkogården i Stockholm. Anläggningen hör till de viktigaste inom modern arkitektur och finns sedan 1994 med på Unescos världsarvslista.

Läs mer om Gunnar Asplund och hans verk här.


Rättelse - Arco var först

I mitt förra nyhetsbrev, med rapport från Möbelmässan i Milano, skrev jag att MDF Italia var först med att tillverka supertunna bord 2009. Men originalet var framtaget som en födelsepresent till holländska Arco redan 2006.

12 designers ombedes ta fram något som skulle ta Arco in i sitt nästa århundrade. Bertjan Pot första idé var att göra något omöjligt. Så föddes bordet Slim med en kärna av bikuperaster i aluminium klätt med tunna laminerade lager av träfaner, skapade han en omöjlig modern klassiker.
Lasse Olsson Photo fotograferar arkitektur, inredning, och belysning. Mitt nyhetsbrev kommer ut 6-8 gånger per år och presenterar fotograferade projekt samt rapporter från möbelmässorna i Stockholm och Milano.

Du kan läsa mina tidigare nyhetsbreven på min hemsida. Klicka här